Under hösten har jag förändrats, och jag tror att förändringen är fullbordad nu. Jag har slutat skämmas. Och det kan jag tacka sociologin för. Det går jättefort och jättelätt att skriva rapporter och hemtentor när man inte bryr sig ett skit om det blir bra eller inte. Det är bara att kasta alla sina kvalitetskrav över axeln och ge järnet vid tangentbordet. Att helt skamlöst tillåta sig vara pompös och högtravande och ogenerat strö allehanda floskler omkring sig är ett väldigt tidseffektivt sätt att producera text på. Jag är förvisso varken stolt eller nöjd, men jag skäms åtminstone inte. Frågan är väl om jag ska vara glad och tacksam för denna utveckling eller om jag ska dra åt handbromsen innan det har gått för långt. Någon gång i livet (ganska snart förmodligen) kommer jag nog att vilja kunna producera något slags akademiskt arbete med kvalitet, och då gäller det att inte vara fullkomligt nedgången i floskelträsket. Dessutom misstänker jag att detta vältrande i nonsens och tomma fraser kan ha en menlig inverkan på resten av min person.
Såg första avsnittet av Lipstick Jungle igår. Se där, ytterligare något som kan ha menlig inverkan på min person. Det var en besvikelse, så klart. Jag kan bara komma på en vettig tv-serie som producerats de senaste åren, och det är 30 Rock. Fast den är ju å andra sidan så genial att inga andra behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan inte någon ge oss chansen att återigen få upptäcka exempelvis sex and the city? Jag menar, idag är ju alla serier bara bleka kopior i jämförelse. Tv-tittandes era är förbi (trots att jag tycks söka lyckan hos mtvs made... vilket är föga lyckat)
På tal om 30 Rock, detta maasterpiece. Min väg genom säsongerna har tveklöst avstannat efter säsong ett. Detta måste ordnas upp! Hur var det nu, visst var man alltid välkommen till dig för att ... titta på dina böcker?
Ja, jag undrar varför det är så viktigt att göra ett nytt Sex and the city. Det blir ju inte bra.
Jag försökte titta på the hills med det är så sjukt dåligt att det bara inte går. Hjärnan ruttnar och ögonen faller ut.
Lina - mina böcker står och väntar på att beundras.
Skicka en kommentar