söndag 14 juni 2009

Idag har varit en dålig dag för mitt blodtryck. Först DN Debatt, fast jag inte ens orkade läsa. Författare var nämligen den insiktsfulle läkare som anser att all psykologi är kvacksalveri och som vid ett tidigare tillfälle sagt att alla psykologstudenter borde få skadestånd av staten eftersom de har blivit grundlurade och läst en lika lång som meningslös utbildning i humbug. Denna gång ville han gorma om att terapi är värdelöst (igen) och att KBT inte har något som helst vetenskapligt stöd, och det hela hade förstås sin utgångspunkt i socialstyrelsens nya riktilinjer. Grädden på det retoriska moset var att psykologer "inte har någon naturlig hemortsrätt i sjukvården." (Ja, okej, jag har läst valda delar. Pulsen steg direkt.)
Diagnos: Farbror doktorn är rädd om sin lön och sitt inpinkade revir.

Sen bubblade min ilska över den allmänna kulturpolitiska härdsmälta som råder i detta land upp av ett inslag i God morgon världen, som handlade om Liljevalchs konsthalls IKEA-utställning. Nu blir människor helt plötsligt upprörda till höger och vänster och måste plocka fram luktsaltet för att kommunala konsthallar måste sponsras! Och var är de kritiska frågorna om globalisering? (Som tydligen är helt omistliga i modern konst.) Jag är inte övermåttan förtjust i att konst måste sponsras och vara "marknadsmässig" men det kan väl för guds skull inte vara en överraskning för någon att det är precis så det ser ut med den kulturpolitik som bedrivs. Och sen det här med dom tvångsmässigt efterfrågade "kritiska frågorna" - varför har det blivit nödvändigt OCH tillräckligt för att konst ska vara "bra" och "angelägen"?

Slutligen var det socialdemokratin som fick blodet att koka. Eller snarare det faktum att så många sossar känner att de måste bli något nytt, något annat nu när de inte är så poppis längre. "Moderna storstadsmänniskor" gillar inte gråsossar - får jag föreslå att partiet byter namn till Nyaste Moderaterna och uteslutande ägnar sig åt frågor som verkar vara viktiga i innerstan? Politisk förnyelse i all ära, men om inte ens sossarna vill vara sossar - vem ska vilja det då?