Men min rapport är det! Nu har jag kommit igång och skrivit drygt en halv sida som prisar mitt bidrag till den sociologiska forskningen. Varför inte, liksom. Fick lite välbehövlig påhejning av läraren igår och plötsligt kändes hela projektet lite mindre tungrott. Tyvärr tror jag att mina "framgångar" steg mig åt huvudet lite väl mycket, för jag har tillbringat hela dagen på stan i stället för vid mitt skrivbord. Jag var fullastad med julklapps-presentkort men i de butikerna var det såklart helt utplockat av mellandagarnas reagamar. Den som spar hon har. Provade ett par stövlar som fick mig att se ut som ett 45-årigt modelejon. Jag blev rädd. (Det blev inget köp.)
Lacanprojektet är att betrakta som strandat, för övrigt. Dessutom blev jag rätt less på Zizek efter ett slött uttalande om att "kvinnor inte har något överjag". Det behövs visst inte för kvinnor har etik. Tröttsammast av allt är att det här nämns liksom i förbifarten, efter tjugo, trettio sidor om överjaget som lagens obscena nattsida och en massa spännade saker. Jag kände mig plötsligt exkluderad. Jag vill också vara ett kluvet subjekt. Med den förhoppningen har jag istället satt tänderna i Reeders Begär och etik. Om jag tar mig igenom mer av den utan att bli förbannad kanske jag till och med kan skriva något om den här. Eller så kanske jag ska sluta hoppas så förtvivlat på den psykoanalytiska teorin, kanske kommer den att exkludera mig för evigt. Kanske får jag ta Lars råd på allvar och bli den som skriver om psykoanalysen och tar fasta på dess konstruktivistiska sidor (fast det vore bättre om någon annan, smartare person kunde tänka sig att göra det). Men just nu är det Giddens som får stå för min teoretiska diet. Mycket kan man säga om Giddens men han är åtminstone relativt lättsmält. Och hans teorier passar som handen i handsken för min intervjuanalys - vad mer kan jag begära?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar