Rättelse

Pensionista fixar till mössan

Det här hann jag också med innan jag blev sjuk. Så man kan säga att jag hade det väldigt bra på min staycation också. Det beror på vilken halva man väljer att fokusera på. För att det inte ska bli allt för gnälligt får jag väl tillägga att julen överträffade alla förväntningar och att jag fick alldeles för många julklappar.

Staycation 2008 - summering

Mitt fantastiska jullov/staycation kan beskrivas på följande sätt: Efter att alla julfiranden (tre olika), julbord och klapputdelningar var avklarade blev jag sjuk. Såklart. Man kan ställa klockan efter mitt värdelösa immunförsvar. Staycation blev sjukläger. Jag vet att jag bedrar mig själv om jag tror att jag varit ute på en massa tokiga äventyr de där dagarna, jag hade nog varit mitt soffhörn trogen ganska mycket ändå, men det hade ju varit kul om jag hade orkat lyfta en bok med mina darriga armar. I stället har jag sett stora mängder katastrofalt dålig dag-tv. Jag har även uppmärksammat en "ny" trend bland alla medelmåttiga sit-coms: En oattraktiv/skallig/kraftig/bufflig/allt ovanstående man är gift med en snygg och trevlig kvinna. Runt detta kretsar hela storyn och alla skämtens urmoder är förstås det faktum att denne karl lyckats få ihop det med en så fantastisk kvinna. Hahahaha. Jag räknade till fyra eller fem såna serier på en dag. Ett "uppfriskande" undantag är Dharma & Greg, där båda parterna är ungefär lika snygga. Istället är skillnaderna i deras "personligheter" uppblåsta till max för "spänningens" skull - överklass/hippie, internatskola/hemundervisning, kostym/hampabyxor och så vidare. Vad är det som är så roligt med att blåsa upp gigantiska, stereotypa könsskillnader? Om man skrattar, vad skrattar man åt? Att män är så allmänt hopplösa och tafatta? Att kvinnor däremot är rediga och rejäla och kan uppfostra både barn och make och gärna en vissnande morfar som smugit sig in i dotterns hem? Jag undrar vilken fokusgrupp som såg till att alla de här serierna fått se dagens ljus. När jag fått veta det tänker jag kämpa för begränsad rösträtt. Som grädde på moset läste jag en vidrig krönika i Amelia i fikarummet på jobbet en dag. Den handlade kort och gott om att män inte kan städa i köket på rätt sätt. Det blev alltid bäst när krönikeförfattarinnan gjorde det själv. Det här visar ju på en märklig hopblandning av perspektiven; författarinnans man kan inte traktera en disktrasa, ergo: Män kan inte städa köket. Det blir bara rätt om hon gör det själv, ergo: Kvinnor kan städa i köket. Kan hon inte bara skriva rakt ut att hennes egen jävla städning är bäst, att hon själv är bäst och att hennes man inte riktigt duger, när det är det det handlar om. Varför dölja sin egen excellens genom att göra gällande att det skulle vara ett allmängiltigt fenomen att kvinnor, liksom av naturen, är bra på att städa? (och vem tjänar på ett sånt resonemang?) Jag trodde att vi hade lämnat John Gray och hans skitböcker (Män är från Mars och kvinnor från Venus om ni hade förträngt) på 90-talet men de där visdomarna verkar vara så stenhårt fastpräntade i vart och vartannat medvetande att vi aldrig verkar bli av med dem. Men det är ju så roligt att vi är så olika. (Och vad skulle vi skratta åt om vi inte hade könsskillnadernas outsinliga källa att ösa ur?)

Summa summarum: Jag har varit sjuk och har haft gott om tid att reta upp mig på många saker. Gamla käpphästar har stuckit fram sina fula trynen i populärkulturen och gjort mig övertygad om att jämställdheten är så mycket längre bort än man skulle kunna tro.

Tack så mycket och god jul

Dan före dopparedan. På Bostaden har uppenbarligen ingen som helst julstämning infunnit sig, jag pratade just med vad som kan ha varit årets suraste tant. Jag hasplade ur mig en lång harang för att beskriva problemet (de har gett mig en e-faktura för min bilplats som jag har sagt upp) och får till svar "men vad är problemet?". Ja, kanske att jag inte vill betala er 224 extra kronor för ingenting. Eller vänta, det är ju inte för ingenting. Det är ju för den förträffliga servicen man får när man dristar sig till att ringa. Kanske fick Bostadens personal varken julklapp eller julsenap i år. Vi apoteksanställda gamade åt oss allt. Det får vara hur det vill med den saken, jag är sjukt less på att bli behandlad som en idiot när jag ringer till allehanda företag som jag är kund hos. Ganska länge trodde jag att det kunde bero på min ringa ålder och att när jag blev vuxen skulle jag mötas med leenden och tillmötesgående röster. Nu är jag ändå 26 år och tycker att jag kan få klassas som vuxen, men än har jag då inte sett röken av någon bländande service. Det måste bero på något annat. Jag vet i alla fall att mina pengar är lika mycket värda som alla andras, så jag vill helst inte bli bemött som om jag sträckte fram en påse pengar som marinerats i stora mängder kattkiss (sann historia från apoteksvärlden, jag har dock inte varit med om det själv, men har fått en väldigt målande beskrivning av hur det var och framförallt luktade). Sen ringde jag kvartersvärden och han lyfte Bostadens anseende genom att vara både trevlig och tillmötesgående. Och jag tror inte ens att det var speciellt svårt eller jobbigt för honom. Tänka sig. Jag kanske skulle ha sagt till tanten att det faktiskt inte finns någon risk för att ansiktet spricker om man ler någon gång ibland. Det kanske gör lite ont om det var länge sen sist men det är inte farligt.

Projekt Freud

Alltså, jag har ganska länge trott att jag har rätt bra koll på Freud och psykoanalysen. Sen började jag läsa Zizeks Njutandets förvandlingar och fattade att jag är ungefär lika nere med psykoanalysen som en ordinär svennebanan är nere med hiphopen. Eftersom jag är en lösningsorienterad person insåg jag att här finns ett projekt för min jul- staycation (att säga att man är för fattig för att resa bort känns ju inte direkt livvsbejakande, så då gör man det till en grej att stanna hemma när man är ledig). För tillfället kör jag parallelläsning av Zizek och Peter Gays Freud-reader. Zizek går bra att läsa, tills han börjar snacka Lacan. Och jag fattar inget. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt och misslyckats förstå mig på Lacan. Ibland får man någon liten glimt av känslan av att ha begripit, och så läser man två rader till och inser att det blott var ett irrbloss. Himla Faderns Lag, jag blir galen. Innan det nya året är här ska jag veta mer om Lacan än det jag kan läsa på wikipedia. Det är ett pre-nyårslöfte. (Wikipedia varnar för att sidan innehåller för mycket "jargong". Uppenbarligen har inte wikipedia heller fattat så mycket och kör på den gamla goda stilen att göra allt så krångligt som möjligt för att det inte ska märkas.) Freudläsandet flyter på rätt bra. Boken börjar med en smickrande biografi som han har skrivit själv, och jag är ju en vän av självförhärligande så det passar mig utmärkt. Jag är egentligen mest sugen på fallstudierna, men nu har jag lovat mig själv att gå till botten med det här och inte bara hoppa direkt till godbitarna.

Nu en sak om veckodagarna. Fredag är den bästa dagen! Särskilt i fredags. Jag fick tre julklappar av jobbet (och jag har varit bitter över att jag inte ens skulle få nån senap i år), sen åkte jag hem och löste korsord, drack kaffe och lyssnade på Spanarna. Redan här var ju dagen gjord. Men sen klarade jag även en av resorna i På Spåret på 10-poängsnivån, och var därmed bättre än Fredrik Lindström. En komplett fredag med andra ord.

Helgen har handlat om löneslaveri på gamm-jobbet. När jag kommer tillbaka dit blir jag alltid helt otroligt förvånad över att jag faktiskt jobbade där varje dag i två år och åtta månader. Jag måste ha varit död inombords.

Ur led är tiden

Min "livskamrat" (som önskar vara någorlunda anonym) tycker att "någon" borde blogga om "att man alltid duschar och att det alltid är jul". Han anser att man ägnar större delen av sin vakna tid åt att duscha och att det dessutom är jul en oproportionerligt stor del av denna tid. Det är alltså jag som är "någon". Eftersom jag tror att denna upplevelse är relativt unik för honom har jag erbjudit utrymme för att han själv skulle få lägga ut texten i frågan. Men icke. Det verkade länge som att frågan om den påstådda revan i tid-rummet skulle förbli outredd. Då insåg jag att jag dras med en liknande upplevelse, skillnaden är att för mig är det alltid torsdag. Jämt. Och torsdagar innebär sällan något särskilt spännande, det bästa jag kan komma på just nu är att man får med På Stan med DN (och det bästa med det är väl färglagda Rocky, eftersom resten är sjukt ointressant för alla som bor utanför tullarna, i vid bemärkelse. Hanna Hellquist är också bra förstås) men annars kan jag inte komma på att torsdagarna bär med sig något att lägga märke till. Förutom att de återkommer skrämmande ofta då. Min tolkning är att uttrycket "... när det blir två torsdagar i veckan" har gått från talesätt till spådom till sanning. Inspirerad av Spanarna i P1 går min tanke vidare till vad som kommer att hända med torsdagarna i framtiden. För mig framstår det som självklart. Torsdagarna tar över. Kurt Olsson och Damorkesterns klassiker Lördag hela veckan får ny, oanad popularitet (kanske svensktoppsetta?) som... Torsdag hela veckan.

Möjligheten att helt lagligt beskriva hur jag tvättar håret visade sig innebära en så svindlande frihetskänsla att jag fick skrivkramp. Tänk ändå: Hårtvätt! Vilka stilistiska lustar kan man inte hänge sig åt i en sådan beskrivning? Vilka möjligheter, vilken frihet. Det är ju alldeles hårresande.
(ja, det är möjligt att jag är den enda i världen som tyckte att det var kul.)

Helt apropå

På tal om detta med nyhetsvärdering. Hur kommer sig att den mest populära "nyheten" på vk.se rör ett fenomen som alla känner till, som de flesta borde tycka är om inte rätt så åtminstone nödvändigt i samhället och som definitivt inte är något nytt (det återkommer varje vecka) - nämligen att polisen gör hastighets- och nykterhetskontroller i trafiken och var de gör dem. I skrivande stund finns 640 kommentarer till denna alarmerande nyhet. Kan det verkligen finnas 640 åsikter i frågan? En stickprovskontroll visar, föga förvånande, att det handlar om de fem i topp-ämnen som av någon anledning alltid dyker upp: 1) Cyklister är ett pack som borde bannlysas 2) Varför kan ingen köra i rondell som folk (dvs. såsom kommentarsförfattaren önskar) 3) Snöröjningen i Umeå är en skandal! 4) Polisen är värdelös och tar fast oskyldiga huvtröjebärare stup i kvarten för att drogtesta dem/kan inte heller köra i rondeller/borde göra något vettigt/måste sluta slösa med hederliga skattebetalares pengar 5) Tänk på barnen!!!
Tänk er nu detta i en evighetsloop, eller som det ser ut hittills, 640 gånger. Allt talar för att det som verkar vara en otroligt rafflande debatt om rondellkörning och vilken fil som egentligen är farligast att köra i kan fortsätta långt in på nästa år. Och nästa. Surfa genast in på vk.se och gör DIN röst hörd!

Jag tycker verkligen om att bidra till att värdelösa nyheter får mer uppmärksamhet och spridning. För mig finns ingen som helst motsättning mellan att först bli irriterad på ett meningslöst fenomen och sen lägga ytterligare energi på det genom att skriva om det. Eller prata om det. Är inte små vardagliga iakttagelser ändå de bästa samtalämnena?

Nytt i bloggosfären

Som bloggare anser jag det vara en av mina viktigare uppgifter att hålla reda på vad som händer i bloggosfären. Just denna nyhet tycker jag måste förmedlas till en vidare krets så att fler för upp ögonen för vad som sker i nämnda bloggosfär. Var är världen på väg? Varför är det här viktigt? Varför skriver jag om det? Är det det här som är Baudrillards hyperverklighet?
För er som inte orkar klicka kan jag meddela att det handlar om Blondinbella som blivit anmäld till Konsumentverket (igen, för brott mot marknadsföringslagen). Denna gång för en beskrivning av hur hon tvättar håret. Konsumentverkets representant kan dock berätta att det inte är olagligt att skriva om hur man tvättar håret. Det känns ju skönt att veta nu när jag själv börjar blogga. (Kom just på att rubriken är dubbeltydig; även jag är ju något nytt i bloggosfären.)