En sudokumissbrukares bekännelser

Ja, det är sant. Min dag kan inte börja på riktigt förrän jag fått min dagliga dos. När jag väl har börjat måste det lösas innan något annat kan hända. Det kan gå hur många bussar som helst under tiden, eller minuter som borde ha tillbringats med en bok i högsta hugg. Kanske är det några djur någonstans som behöver utfodras? Ja, efter sudokut i så fall. Detta är DNs förbannelse. Dessutom finns det ett korsord på samma sida som jag helst också vill lösa samtidigt. Det sämsta är ändå att börja lösa sudoku innan man ska sova. Dels går det ju inte att somna förrän det är löst, dels smyger det sig in i drömmarna och helt plötsligt har man legat hela natten och flyttat runt siffror i rutor. Rutor som inte följer det vakna livets regler och logik, så när man vaknar känner man sig som Alice i Underlandet. Det näst värsta är att jag inte vet om jag ens tycker att det är speciellt roligt. Det är mer som något som jag måste bemästra. Korsord däremot, det är roligt. Speciellt nu när förra årets nyårslöfte, att lösa söndagskrysset i DN, äntligen har infriats. 2009 kan bli ett fantastiskt år (kanske kan jag äntligen få vinna något i DNs miljontals korsordstävlingar).

P.S Jag har blivit upplyst om att jag också är en vädermissbrukare (temperatur.nu är min drog) och att även detta bör komma fram när jag ändå är i gång och erkänner. Så nu vet ni.