Ur led är tiden

Min "livskamrat" (som önskar vara någorlunda anonym) tycker att "någon" borde blogga om "att man alltid duschar och att det alltid är jul". Han anser att man ägnar större delen av sin vakna tid åt att duscha och att det dessutom är jul en oproportionerligt stor del av denna tid. Det är alltså jag som är "någon". Eftersom jag tror att denna upplevelse är relativt unik för honom har jag erbjudit utrymme för att han själv skulle få lägga ut texten i frågan. Men icke. Det verkade länge som att frågan om den påstådda revan i tid-rummet skulle förbli outredd. Då insåg jag att jag dras med en liknande upplevelse, skillnaden är att för mig är det alltid torsdag. Jämt. Och torsdagar innebär sällan något särskilt spännande, det bästa jag kan komma på just nu är att man får med På Stan med DN (och det bästa med det är väl färglagda Rocky, eftersom resten är sjukt ointressant för alla som bor utanför tullarna, i vid bemärkelse. Hanna Hellquist är också bra förstås) men annars kan jag inte komma på att torsdagarna bär med sig något att lägga märke till. Förutom att de återkommer skrämmande ofta då. Min tolkning är att uttrycket "... när det blir två torsdagar i veckan" har gått från talesätt till spådom till sanning. Inspirerad av Spanarna i P1 går min tanke vidare till vad som kommer att hända med torsdagarna i framtiden. För mig framstår det som självklart. Torsdagarna tar över. Kurt Olsson och Damorkesterns klassiker Lördag hela veckan får ny, oanad popularitet (kanske svensktoppsetta?) som... Torsdag hela veckan.