Mitt fantastiska jullov/staycation kan beskrivas på följande sätt: Efter att alla julfiranden (tre olika), julbord och klapputdelningar var avklarade blev jag sjuk. Såklart. Man kan ställa klockan efter mitt värdelösa immunförsvar. Staycation blev sjukläger. Jag vet att jag bedrar mig själv om jag tror att jag varit ute på en massa tokiga äventyr de där dagarna, jag hade nog varit mitt soffhörn trogen ganska mycket ändå, men det hade ju varit kul om jag hade orkat lyfta en bok med mina darriga armar. I stället har jag sett stora mängder katastrofalt dålig dag-tv. Jag har även uppmärksammat en "ny" trend bland alla medelmåttiga sit-coms: En oattraktiv/skallig/kraftig/bufflig/allt ovanstående man är gift med en snygg och trevlig kvinna. Runt detta kretsar hela storyn och alla skämtens urmoder är förstås det faktum att denne karl lyckats få ihop det med en så fantastisk kvinna. Hahahaha. Jag räknade till fyra eller fem såna serier på en dag. Ett "uppfriskande" undantag är Dharma & Greg, där båda parterna är ungefär lika snygga. Istället är skillnaderna i deras "personligheter" uppblåsta till max för "spänningens" skull - överklass/hippie, internatskola/hemundervisning, kostym/hampabyxor och så vidare. Vad är det som är så roligt med att blåsa upp gigantiska, stereotypa könsskillnader? Om man skrattar, vad skrattar man åt? Att män är så allmänt hopplösa och tafatta? Att kvinnor däremot är rediga och rejäla och kan uppfostra både barn och make och gärna en vissnande morfar som smugit sig in i dotterns hem? Jag undrar vilken fokusgrupp som såg till att alla de här serierna fått se dagens ljus. När jag fått veta det tänker jag kämpa för begränsad rösträtt. Som grädde på moset läste jag en vidrig krönika i Amelia i fikarummet på jobbet en dag. Den handlade kort och gott om att män inte kan städa i köket på rätt sätt. Det blev alltid bäst när krönikeförfattarinnan gjorde det själv. Det här visar ju på en märklig hopblandning av perspektiven; författarinnans man kan inte traktera en disktrasa, ergo: Män kan inte städa köket. Det blir bara rätt om hon gör det själv, ergo: Kvinnor kan städa i köket. Kan hon inte bara skriva rakt ut att hennes egen jävla städning är bäst, att hon själv är bäst och att hennes man inte riktigt duger, när det är det det handlar om. Varför dölja sin egen excellens genom att göra gällande att det skulle vara ett allmängiltigt fenomen att kvinnor, liksom av naturen, är bra på att städa? (och vem tjänar på ett sånt resonemang?) Jag trodde att vi hade lämnat John Gray och hans skitböcker (Män är från Mars och kvinnor från Venus om ni hade förträngt) på 90-talet men de där visdomarna verkar vara så stenhårt fastpräntade i vart och vartannat medvetande att vi aldrig verkar bli av med dem. Men det är ju så roligt att vi är så olika. (Och vad skulle vi skratta åt om vi inte hade könsskillnadernas outsinliga källa att ösa ur?)
Summa summarum: Jag har varit sjuk och har haft gott om tid att reta upp mig på många saker. Gamla käpphästar har stuckit fram sina fula trynen i populärkulturen och gjort mig övertygad om att jämställdheten är så mycket längre bort än man skulle kunna tro.
tisdag 30 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar