Pensionistan lever!

Nytt år, nya tag. Av någon anledning känns det som att det är dags att damma av den här gamla reliken. Efter ett oförutsett uppehåll på cirka sex månader (som för att skaka av mig allt som kan liknas vid läsekrets) känner jag att det är dags igen. Någon måste hålla reda på vad som kommenteras mest på vk.se och hur snöröjningen 2010 kan tänkas ha platerats (eller inte planerats). Livet som pensionista ser exakt ut som det gjorde vid senaste bloggnoteringen - det är korsord, p1 och På spåret för hela slanten. På spåret som för övrigt blev lite, lite bättre med den nya programledar-domarkonstallationen. Och musiken! Nu behöver man varken kasta sig över fjärrkontrollen eller efter skämskudden när det är dags för musikfrågorna. Det är till och med helt njutbart ibland. Två tummar upp för det, SVT. (Men Björn Hellberg har for ever en plats i mitt hjärta.)
Med min läsning är det emellertid lite si och så. Mycket kursböcker och förödande lite litteratur. Men årets (förra årets) stora upptäckt för min del är var Haruki Murakami, så oerhört, galet bra. (Detta är svaret på varför jag aldrig blev litteraturkritiker - jag kan helt enkelt inte beskriva saker som annat än "sååå himla bra".) Jag är tvungen att lägga i från mig hans böcker efter varje sida och tvinga mig att göra något annat för att de inte ska ta slut så fort. Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden - läs,läs,läs! Det är en order.